Seder vid begravning omkring 1930-talet
vid Nisse i Hablingbo
av
Brita Stenström, 1995


Ett bidlag bestod av 8-10 familjer. När en person dött samlades de äldre kvinnorna till att lägga den döde i ordning i kistan. Att "lägga fram" var ett hedersuppdrag för den ledande. Liket skulle smyckas med grönt och blommor, kanske från någon krukväxt e.d.. Den svarta kistan hade far hämtat vid stationen, då den kom med tåget från Klinte möbelaffär. På begravningsdagen stod kistan öppen, sommartid i trädgården, vintertid i någon kammare. Far hade hämtat likvagnen från kyrkans magasin, hästarna var nyryktade, de bästa selarna var putsade med trippelsten och utgången från gården prydd med enris. Prästen höll en kort andakt, "sjöng ut liket" och en procession av hästskjutsar gav sig iväg. Längs vägen hade enris lagts ut i två ränder ev med någon blomma eller ett kors i mitten. Före begravningen hade en s.k. inbjudare cyklat och bjudit till begravning och lämnat ett sorgbrev med svarta kanter till
släktingar och grannar. De inbjudna skulle ha med sig sändningar i form av ägg, smör, grädde, bakverk m.m., vilket husmor skulle hålla reda på för att gälda igen. I begravningshuset skulle det slaktas gris eller kalv till all mat, som kokarmor skulle laga till med hjälp av diskerskor och skaffare. Före "utsjungningen" av liket skulle det bjudas på en enklare måltid. Efter kyrkhögtiden bjöds det på stort matbord och senare på kaffebord med mängder av bakverk. Man fick även kakpåse med hem, och en sorgkaramell, liknande julgranskaramell, men med svartvitt papper med en änglabild på. Dagen efter bjöds de, som inte kunde komma på begravningsdagen på s.k. andredag, men då bara på kaffe. Det var nog svårt att härbärgera alla hästar. Man fick t.ex. låna plats hos grannarna. Ev fick hästarna bindas ute och hade då filtar på sig. På senare hälften av 40-talet, när bensinen blev fri, då kom bilarna att överta
processionen och likvagnen ersattes av begravningsbilar. Begravningsentrepenören övertog alla förberedelser och även minnesstunden hölls i församlingshemmen.

En epok var slut.