HUNNINGE

Från "Anteckningar om gårdar i Klinte och dess ägare genom tiderna", Rosvall




I Klinte kyrka, mitt i gången, ligger en gravsten med stort ristat ringkors på trappfot och runor inom textbård. Runtexten lyder i nutidsspråk (enl. Säve m.fl.): "Med guds nåd. Rodvaldr från Hunninge har givit av sin jordegendom en tiondedel för sin själ och sin faders själ och Alvasts själ".

1100-talet

Rodvaldr af Hunaingium levde sannolikt allra senast i slutet av 1100-talet. Då användes ännu ofta runor vid ristning på gravstenar. I Klinte fanns redan på den tiden en äldre kyrka på nuvarande kyrkans plats. Att den gamla gravstenen kommit in i den nya kyrkan hör samman med dess nyanvändning som gravsten över Peder Svarvares vilorum 1619.

1500-talet

Till mera säkra data kommer vi först på 1500-talet och senare, då uppgifterna om hänsovna släktled kan hämtas ur förefintliga handlingar av skilda slag, såsom räkenskapsböcker, mantalregister, kyrkoböcker, rättsprotokoll, bouppteckningar o.s.v.

1523

Den i dylika handlingar allra tidigast omtalade hunningebonden torde vara Lasse (Lauritz) Hundenge. Enligt i landsarkivet befintligt utdrag av "Indtaegts - Regnskab for Gullands Len fra Paaske til Paaske 1523-24" hade Lasse Hundenge att till den dåvarande danske länsherren på Wisborgs slott, Sören Norrby leverera 14 lass "Wiidtt" (ved),

1570-talet

En jordebok från 1572 eller 1573 (avskrift 1608) innehåller en förteckning över dagsverksskyldiga på Roma kungsgård. Bland 16 bönder i Klinte finner man där en Jacop Hundinge. Allt efter gårdarnas storlek gällde skyldigheten 4 ökedagar eller 4 handdagar eller 2 ökedagar och 2 handdagar. Jacop Hundinges insats var 4 ökedagar.

Cisteciengerklostret Gutnalia Roma hade efter reformationen fått se sina många genom gåvor och donationer erhållna jordegendomar indragna. De estlänska blev danska kronans egendom medan klostrets dryga 17 hemman på Gotland behöllos av "Hans Stränghet" (d.v.s. länsherren) för "Hans Herlichkeits" (d.v.s. konungens) räkning. I klostrets ägo sköttes jordbruket av munkar och lekbröder. Många avlägset belägna hemman var utarrenderade. När Roma kloster nu blev kungsgård, ålades bönderna dagsverksskyldighet.

1596

En gravsten på kyrkogården bär Bothel Hundings namn. Året för hans död är 1596. Var Bothel månne ovan nämde Jacops son ? Vi måste lämna den frågan obesvarad. Något dokoment från tiden mellan 1523 och 1596 och därefter till 1610, vilket möjligen skulle kunna ge oss svar på frågan, har f.n. ej påträffats. Från större delen av 1600-talet däremot finnes fullständiga register och mantalslängder i landsarkivet.

1610-1617

Oluff Hundunge är 1614 en utav 15 "Jordeyger" (Jordägare) "Bönder" i Klinte. 1610 hade han till länsherren levererat 4 tunnor "Kuoll" (träkol) Oluff hade en "dreng", som tjänade för full lön, och en annan med halv lön. De hette Lauritz och Bottel. Eller var de inte drängar utan söner? I danskan heter ju gosse "dreng". Man kan nästan säkert anta det senare, då Oluffs efterträdare som husbonde just hette Lauritz och att denne hos sig i sitt hushåll hade unge "drengen" Bottel (brodern).

1618-1646

Lauritz Hundinge var tydligtvis en betrodd och välbergad man. Liksom settingsdomare Lauritz Tyrvalds lät han bygga åt sig en egen bänk i kyrkan. I dag är endast den gamla bänkluckan med hans namn kvar och minner därom. Den fyller väl sin uppgift också i nutidens kyrkoinredning. Den upphöjt skurna inskriften på bänkluckan lyder: Anno: 16(2)5 : Den 21:mars hafver: ieg Lavers Honnig : bekost : Denne : stol.

De hundra åren mellan 1500-talet och 1600-talets mitt, då Danmark och Sverige förde flera krig med varandra och därtill med olika framgång deltog i trettioåriga kriget, innebar en svår tid för Gotlands befolkning. Gotland var under denna tid en skattetyngd och ovårdad provins i det danska riket, i händerna på självhärliga länsherrar, som hänsynslöst skodde sig på landets bekostnad. Många gårdar blev öde under denna tid. I Klinte anges ex. vis 1641 följande 8 hemman vara öde eller besittas av "forarmede bönder", vilka "naborna" (grannarna) icke kunde hjälpa utan att själva bli förarmade, orginalhandlingarnas stavsätt bibehölls): Klinttebyes, Oduoldtz, Mönner, Ranarff, Wersende, Logarffue, Raabiens, Lille Snegrinne (halvt öde). År 1644 hade Sichlings, Huninge, Suerffuer och St. Snegrinde tillkommit, alla halvt öde. St. och L. Walde (den senare halv gård) var 1634 beviljade skattefrihet " for medelst di ere aff brent". Förhållandena blev inte mycket bättre under den första svensktiden trots lovvärda försök av arvprinsen Karl Gustav. Och när Gotland blev underhållsland för drottning Kristina, utsögs det på nytt av hennes arrendatorer av ön, stockholmsköpmannen Jacob Momma.

Hunnige var en "heel gaard" d.v.s. 1 hemman (på den tiden ett mycket svävande begrepp). När av olika anledningar svårighet för gården att bära skattern inträdde, kunde den för vissa skatteslag förmedlas till halv gård. Det var vad som skedde med Hunninge 1636. För "contributionen" (bidraget, skatten) till S:t Hans dag för utskrivning av båtsmän räknades Huddinge det året som halv gård, men i fråga om den s.k. unionsskatten och en extra penningeskatt, både till S:t Mårtens dag. var Hunninge samma år åter hel gård.

Skatten utgick i såväl penningar som naturprodukter. Indrivningen verkställdes av en fogde, till vilken tingsdomaren och fjärdingarnas föreståndare, rådmännen redovisade. Naturaprestationerna erlades av fjärdingarna direkt till fogden. I Klinte fjärding, som förutom de 17 gårdarna i Klinte även omfattade bl.a. 5 gårdar i Sanda, nämligen Sandäskes, Gunilde, Äskes, Ålands och Anderse, var vid den tiden Michel Hundinge rådman. Han var son till Lauritz och ärvde gården efter honom. Tingsdomaren är obekant men kan möjligen vara Botel Tyrvalds, som då var settingsdomare i Hejde setting efter sin fader Lauritz Tyrvalds. Hela Hejde ting bestod av Hejde, Väte, Klinte och Fröjels fjärdingar. Suderting (Ejmunds) var Hejde settings tingsplats, men tingen höllos även ofta på domarens gård. Under Lauritz Hundinges senare levnad - han avled 1646 - blev hans gård, som förut nämnts, halvt öde och förarmad. Detta öde drabbade förvisso inte endast Hunninge. Hundratals ödegårdar fanns vid den tiden på ön. Av 18 Klintegårdar (Lilla Tyrvalds hade tillkommit) var år 1644 8 helt och 6 halvt öde. Endast Stora och Lilla Tyrvalds, Ganne och Strands är ej antecknade som öde. De danska länsherrarnas ofta hänsynslösa skatteutpressningar jämte torrår med missväxt, vidrigheter som förstärktes av dåtidens outvecklade brukningsmöjligheter av jorden, förmådde säkert knäcka den mest idoge lantman.

1647-1680

Som tidigare nämnts ärvdes gården av Lauritz Hundinges son Michel Larsson. Han innehade den till 1680 eller 1661, då hans son Lars tog vid. Michel Larsson var rådman i Klinte fjärding.

När Gotland 1645 blev svensk provins, gällde det för den svenske styrelsen att finna på åtgärder för landsändans uppryckning. Den orättvisa fördelningen av allmogens skattebördor ansågs vara en bidragande orsak till att så många hemma, blivit öde. Därför borde en ny skattläggning företagas. Första steget därtill togs 1653, då en beskrivning över alla gotlänska gårdar upprättades. Men det skulle dröja nära ett hundra år, innan revisionsarbetet och den nya skatteläggningen blev genomförd.

I den s.k. revisionsboken av år 1653 ges följande beskrivning av Hunninge:
 

Hunninge är 1 hemman om 12 Markeley, hafer åker till 15 tunnelandh, ängh till 26 Mansslätt, aagh i Hunninge myyr, träägårdh af een deehl Päronträädh, 3 hagal till 6 hästar, Wäderqvarn och godh skough, brukas af Michel Larsson, hwilken hafver ärfdt gården efther sine Föräldrar.


Här till är Kiöpt ifrån Anders Möllner Anno 1600, ett stycke flytandes Jordh åker om 3 tunnelandh mellan Loggarfve och Klintebyss för 8 p:r.

Markelej synes vara ett mycket gammalt begrepp av en gårds ägovidd, varefter gårdens markvärde och storleken av dess skatt torde ha beräknats. I revisionsboken åtföljande berättelse 1654 anges 1 markelej närmast motsvara 5 tunnland åker eller 5 mansslätt äng eller 10 tunnland hagmark, ett antagande " därpå man sanningen likmätigare swar ej hafwer kunnat bekomma". - S.k. flytande jord var en beteckning troligen för ägor, vilka av ägaren sålts till icke börde-män varvid köparen fick söka överenskommelse med fjärdingen, hur mycket han skulle skatta för sitt förvärv.

1681-1683

Lars Michelsson övertog gården år 1681. Samma år den 23 oktober gifte han sig med Anna Påfwel Wäfwares dotter från Levide. Familjelyckan blev kort. Lars Michelsson avled redan den 24 maj 1683. Förutom änkan efterlämnade han dottern Catharina, f. 1682. Endast en månad efter Lars död inträffade ett nytt dödsfall vid Hunninge, då Lars broder Peder också skördades av döden.

1681 års mantalslängd är avfattad i form av ett slags syneinstrument över gårdarna. Om Hunninge säges det kort och gott: "Huninge, 1 hemman, behållit i Huus och ägor". Samma omdöme får nu de flesta gårdarna, endast fyra i socknen har betyget medelmåttigt eller svagt - (d.v.s. i husens och ägornas tillstånd och gårdens skattekraft).

1683?

Änkan Anna Påfwelsdotter står nu för gården, hur länge är ovisst, då mantalslängder för åren 1684-1694 saknas. I 1695 års längd läser vi emellertid: "Anders för 1/2 gården, Christoffer för andra 1/2 parten." Två husbönder fanns alltså nu vid Hunninge. Dessa var mågar i huset (till Michel Larsson)och gifta med var sin syster till den avlidne Lars Michelsson. Dg två systrarna hette Catharina och Brita. Redan 1683 den 25 november vigdes Anders Marcusson från Likmunds i Gerum vid Catharina. Det anmärkes i vigselboken, att hon var "barnaföd til Hundinge". Brita sammanvigdes den 15 november 1684 med Christoffer Botelsson.

Gården delad.

Samma år som Lars Michelsson avled blev hans syster Catharina gift med Anders Marcusson och året därpå den yngre systern Brita Med Christoffer Botelsson. Troligen delades gården i samband med det senare giftemålet. Med säkerhet kan det inte sägas, då som ovan nämnts mantalsuppgifter saknas för tiden 1684-1694. De nyblivna husbönderna, svågrarna Anders Marcusson och Christoffer Botesson, brukade efter delningen 1/2 hemman var.

(För att i fortsättningen kunna skilja de olika hemmansdelarnas ägare åt, betecknas parterna här med bokstäverna A och B samt - vid senare skede delning - A:l, A:2 B:l och B:2.

1684?-1712

A.

Anders Marcusson från Likmunds i Gerum, ingift till Hunninge 1683 med Catharina Michelsdotter. I familjen föddes i jan. 1685 dottern Catharina och i jan. 1687 dottern Margaretha. Med Catharina ingiftes den 23 oktober 1707 Olof Olofsson från Hägur i Eksta. Margaretha blev omkring 1713 gift med en Pehr Olsson från Kumla i Ganthem, som sålunda blev svåger med Olof och från och med år 1714 var husbonde på andra parten vid Hunninge (B) efter änkan Brita Michelsdotter.

B.

Christoffer Botelsson, ingift till Hunninge år 1684 med Brita Michelsdotter. Deras äktenskap synes ha varit barnlöst.

Är 1712 blev ett svårt dödlighetsår för hela Gotland. Pesten härjade, och nära två tusen personer dog. Klinte slapp tämligen lindrigt undan med 42 döda, medan sjukdomen ex. vis i Fröjel tog mer än hundra liv. Av gårdarna i Klinte råkade Sicklings och Valle värst ut med vardera 5 döda. I en familj Ahlberg dog också 5 personer. Hunninge miste 4, nämligen båda husbönderna, Anders Marcusson och Christoffer Botelsson, Anders Marcussons hustru Catharina Michelsdotter och deras dotter, Olof Olofssons unga hustru Catharina Andersdotter.

A.

1713-1739

Olof Olofsson från Hägur i Eksta, år 1707 ingift till Hunninge med Catharina Andersdotter. Efter svärföräldrarnas och hustruns död i pesten 1712 blev Olof den 31 mars 1714 omgift med Christina (Kierstin) Jacobsdotter. I första giftet föddes 1708 dottern Catharina, gift till Hageby i Etelhem med Pehr Michelsson, och 1711 sonen Marcus, som ärvde gården. I andra giftet föddes sönerna Jacob, Olof (död i späd ålder), Olof och Pehr samt döttrarna Anna (se nedan A:2) Christina och Margaretha. Olof Olofsson avled 1739.

1739-1775

Marcus Olofsson, född i december 1711, död den 6 maj 1790, son av Olof Olofsson och hans hustru i första giftet, Catharina Andersdotter. Hemmagift med Margaretha Jacobsdotter från Svarvare, född den 17 januari 1712, dotte av Jacob (Rasmunsson) Swarfware och hans hustru Annika Persdotter från Valle. Marcus Olofsson innehade liksom svågern Jacob Jonsson (se nedan A:2) mellan åren 1767 och 1775 ett arrende å Tyrvalds, som då på nytt var kronohemman.

B.

1712-1713

Änkan Brita Michelsdotter står efter sin makes död mantalsskriven för sitt halva hemman ett år. Från och med 1714 är ovan nämnde Pehr Olsson (Peder Olofsson) husbonde på hennes gård. Brita Michelsdotter avled vid Hunninge år 1722.

1714-1742

Pehr Olsson.(Peder Olofsson) från Kumla i Ganthem, f. 1679 gift 6/11 1713 med Margaretha Andersdotter, syster till den 1712 avlidne unga husmodern på A, är den nye husbonden. Barn: Maria, f. 7/10 1714, Anders, f. 19/11 1716, Catharina f. 18/8 1720, Olof f. 21/12 1722. (Enligt anteckningar i mantalslängderna 1744 och 1747 skulle ytterligare tvenne döttrar, Greta och Stina finnas i familjen.

1742-1760

Anders Pehrsson f. 19/11 1716, son av Pehr Olsson och Margaretha Andersdotter. Hustrun Catharina var född i Klinte 1732. Familjens enda barn, sonen Anders, var blott tre år vid faderns död 1760. Modern och sonen bodde kvar på gården, modern (änkan Catharina) till sin död år 1800 och sonen tills han år 1786 utflyttade till Fröjel, Anders Pehersson avled den 23 maj 1760 "i hetsig feber 46 åhr g." (bör vara 43 1/2). Han hade i livstiden "så vandrat sin väg fram att ingen öfwer honom har att klaga", står det i kyrkboken.

Gården ytterligare delad.

Under 1740-talet skedde fortsatt uppdelning av Hunninge hemman. Först var det Marcus Olofssons hemmansdel (se A) som 1742 delades vid giftemål mellan hans halvsyster Anna Olofsdotter och Jacob Jonsson. 1746 följde så klyvning av det halva hemman, som innehades av Anders Pehrsson (se B). Där skrivas Anders Pehrssons systrar, Maja och Stina, för den avstådda fjärdedeleng vilken redan från 1748 brukats av en Jacob Olsson. Om Jacob Olsson blev denne hemmansdels ägare genom giftemål med någon av Anders Peherssons systrar, vilket ligger nära till att antaga, är inte lätt att klarlägga, då inga kyrkböcker för pastoratets församlingar fördes mellan åren 1732 - 1758. Vid jordrevisionen 1653 uppskattades Hunninge till ett helt hemman. 1749 förmedlades det till 3/4 mantal. Från och med nämnda år kom alltså 3/16 mantal på vardera av de fyra ägarna. Denna sista förmedling berörde flertalet gårdar på Gotland och var en följd av det nära hundraåriga arbetet för en mera rättvis jordbeskattning av hela ön. För att efter denna sista delning av Hunninge få en klar bild av de olika gårdsdelarnas fortlöpande ägarelängder torde det vara lämpligast att följa varje gårdsdel för sig. I anslutning till föregående benämning då A:l, A:2, B:l, B:2.

Men låt oss först se något på de villkor och förhållande, under vilka den tidens hunningebor levde.

Under 1700-talets sista tjugu å trettio år och över sekelskiftet 1700-1800 ägdes de fyra parterna vid Hunninge av Marcus Marcusson (A:1) Jonas Jacobsson (A:2), Marcus Andersson (B:1) och Pehr Marcusson (B:2).

Parternas husfolk år 1800.

Marcus Marcusson, 51 år, hustrun Brita, lika gammal, sonen Marcus, 28 år, hans hustru Brita Larsdotter, 30 år, Marcus d.ä-s döttrar Anna och Brita, 21 resp. 18 år samt yngste sonen Johan 9 år. Vidare Marcus d.y-s son Marcus, 2 år och dottern Sara Brita, nyfödd.

Jonas Jacobsson, kyrkvärd, 54 år, Jonas hustru Catharina Jacobsdotter, 47 år, sönerna Jacob, 23 år och Jonas, 8 år, Jacobs hustru Gertrud Båtelsdotter från Svarvare, vid sitt giftemål år 1804 18 år samt pigan Maja.

Marcus Andersson, 51 år, hustrun Brita, 57 år, änkan Catarina i hennes andra äktenskap med Lars Marcusson som brukade Hunninge 1761-1765 då Marcus Andersson övertog, 68 år, Marcus dotter Anna, 21 år, hennes man Jacob Heidenskog, 27 år, deras barn Brita Cajsa och Marcus, resp. 2 och 1 år.

Pehr Marcusson, 47 år, hustrun Anna Eliedotter, 45 år, Pehrs svärmor, änkan Stina, 72 år, Pehrs son Elias, 21 år, dennes hustru Maria, 24 år, deras små barn Anna och Pehr, resp. 4 och 1 år (1804).

Den ende som år 1800 hade piga var Jonas Jacobsson. Året därpå hade även Marcus Andersson en piga, som hette Eva. Ingen av husbönderna hade någon dräng år 1800 först 1806 omtalades en dräng. Han tjänade hos Pehr Marcusson och hette Jöran. Men efterhand var drängar och pigor städslade på alla parter under olika år.

Hunningegårdens parter låg tätt tillsammans. Byggnadernas belägenhet på tre av dessa är angivet på skifteskartan från 1859-1860. Husen på den fjärde parten, som vid sekelskiftet 1700-1800 tillhörde Marcus Andersson, ha blivit rivna före skiftet. Hemmansdelen kom i handelshuset Donners ägo 1815. Gårdsbebyggelsen vid nämnda sekelskifte torde vara i det närmaste identisk med den, som skifteskartan utvisar, (med tillägg av husen på den fjärde parten). Mangårdsbyggnaderna var kanske som nu byggda av sten. Det nuvarande boningshuset på A:l är säkerligen detsamma som fanns vid omskrivna sekelskifte, medan husen på A:2 är av senare datum. Ladugårdarna vid samma tid liksom en del småhus var möjligen byggda i skiftesverk(s.k. bulhus) kanske med agtak. Mycket gammal är brunnen med den unika brunnsholken, den hörde till ursprungsparten liksom gårdskorset, vars rester av sockeln röjer platsen, där det en gång stod upprest. (Det står ett gårdskors på platsen nu 1991).

För uppförande av nya stenhus kunde man på den tiden få befrielse från skatt. Kyrkvärden Jonas Jacobsson hade byggt en ny manbyggnad av sten, 22 alnar lång och 10 alnar bred. Efter ansökan beviljades den 4 januari 1803 20 års frihet för honom själv, hans hustru och hemmavarande barn från personella utskylder, mantalspenningar, lön- och betalningsavgifter och slottshjälps utgörande jämte tullfrihet för byggnadsmaterialet.

Mantalslängderna är från omkring början av 1800-talet något fylligare i sina uppgifter om personerna på gårdarna än tidigare. man får bl.a. veta vilka som spelade kort, rökte tobak, brukade dricka vin och kaffe, använda sidentyg till kläder o.s.v. För sådant betalades skatt.

Förutom jordboks- och hemmantalsräntan m.m. i grundskatten för gården (år 1813 var hemmansvärdet för vardera av de fyra 3/16 hemmanen 562 rd) erlades mantalspenningar av varje person över 16 år samt skatt för "beqvämlighet" såsom innehav av "Eqvipager" (finskjutsar), fickur, fönsterlufter, jakthundar, "Onytige d:o" o.s.v. För rättighet till innehav av brännvinspanna skattades efter pannrymden, men den tillåtna tillverkningskvantiteten beräknades efter egendomsvärdet.

Från mantalspenningar var gamla personer i ålder över 63 år samt fattiga och sjuka befriade. Fria var även adliga personer och deras ofta stora stab av drängar och pigor. Ett exempel på förekomsten av adliga privilegier i socknen ges här från Tyrvalds. Där residerade från 1801 löjtnanten, sedemera "Capitainen i Lantvärnet" Adam Axel von Schildt med maka. Helena Sophia Widinghoff, barn och svärfader, pensionerad ryttmästare Johan Ernst Widinghoff, jämte 7 drängar och 13 pigor (1802). Fria var däremot icke v. Schildts trädgårdsmästare Sedenius, mjölnaredrängen Hans Borg med hustru Caisa och torparen Jonas Nilsson, också med hustru, vilka bodde på Tyrvalds under egna "rökar".

Från 1806 kan man för några år framåt i mantalslängderna finna intressanta upplysningar om de skattebelagda s.k. bekvämligheternas förekomst och utbredning hos folket vid Hunninge.

Bl.a. ser man att Marcus Marcusson och Pehr Marcusson vardera hade 5 fönsterlufter att betala skatt för, Jonas Jacobsson hade 6 sådana och Marcus Andersson hade 8. Varje fönsterluft kostade 6 runstycken i årlig skatt. Alla husbönderna hade så kallad jaktvagn eller schäs.

Jonas Jacobsson och Pehr Marcusson ståtade med fickur. Jacob Jonsson, som efterträdde sin fader Jonas 1807. hade t.o.m. 2 ur. Man kan anta, att Jacob ärvt den ena efter fadern, som avlidit 1806. Alla husfäder med undantag av Jonas Jacobsson, som före sin död var sängliggande, rökte tobak, ävenså mågen Jacob Heidenskog hos Marcus Andersson. Marcusson, Jonsson och Andersson spelade kort. Inte på någon part dracks det vin eller kaffe förrän 1819, då två medlemmar av Jacob Jonssons familj njöt den goda kaffetåren. En sergeant, Olof Cedergren, boende på grunden, drack också kaffe i sällskap med sin hustru. De spelade även kort. Jacob Jonsson var tydligen den ende vid Hunninge som jagade på den tiden För det kunde väl inte vara en "onyttig" hund, som han betalade skatt för. Alla gifta kvinnor och änkor i grannlaget ägde sidenkläder, även så Marcus Marcussons älsta dotter Anna (1813). (Om inskränkning i detta "överflöd" se nedan.)

På alla fyra parter fanns brännvinspanna. Pannrymden var 24 kannor hos Marcus Marcusson, 29 hos Jacob Jonsson. Jacob Rasmusson, måg och efterträdare till Marcus Andersson, hade en panna om 25 kannors rymd och Pehr Marcussons efterträdare (1814) Marcus Nilssons brännvinspanna rymde 26 kannor. Någon uppgift om årskvantitet av tillverkat brännvin finns ej för Hunninge i mantalslängderna förrän för 1835, då den på A:l var 40 kannor (600 rds egendomsvärde), på A:2 60 kannor(953 1/2 rds egendomsvärde. Gustav Hansson på den parten ägde även 1/8 mantal Tyrvalds och hade därför brännvinsrättighet för 1/4 mtl). Per Eliasson på B:2 brände samma år 30 kannor (600 rds egendomsvärde). ( B:l ägdes av handelshuset Donner, som inte anmälde någon brännvinsbränning vid Hunninge.)

I socknen fanns flera gästgiverier till tjänst för resande och personer, som inte sysslade med egen brännvinstillverkning. En förteckning från 1783 upptar i större och 7 mindre "Krogerii Ställen", som i bevillning erlade 32 skill. för det större och 10 skill. och 6 runst. för vardera av de mindre. De som höll dessa gästgiverier var strandriddare Haqvin Wiesing det större. överstelöjtnanten Johan Christopher von Tigerström på Ganne 3 mindre, Bengt och Nils vid Sicklings tillsammans 1 mindre och Hans på samma gård 1, assessor Abraham Berger Tyrvalds 1 och skeppare David Sterlovs änka, Sigrid Elisabeth Stake, i likaledes mindre.

Skatten på dessa bekvämligheter gav väl riket någon inkomst men avsåg dessutom att hämma ett tilltagande slöseri särskilt i klädedräkt samt bruk av kaffe, vin och andra utlänska drycker. Mot slöseriet hade redan år 1720 utfärdats en överflödsförordning om klädedräkten och 1766 ett kaffeförbud. Dessa förordningar hade emellertid upphävts av Gustav III. Efter hans död 1792 hade åter en förordning om inskränkning stadgats. Denna förordning delgavs allmänheten av prästerskapet på sockenstämmor 1793. Här följer ett referat av protokollet från Klinte.

Komminister Gustaf Reinicke höll den 21 juli 1793 pastoratstämma om hur överflödet skulle kunna hämmas och förekommas. Församlingarnas ledamöter kunde ej finna annat medel att hindra överflödet av sidentyg för kvinnokönet än att plikt utsattes för den som hädanefter nyttjade mera än dess vilkor kunde tillåta, men man förbehöll sig, att de ej måtte vägras att få nyttja de kläder av siden, som redan voro tillgjorda. I övrigt underkastade sig församlingarnas ledamöter allt vad kungl. maj:t i sin nådiga omtanke hade behagat föreslå. Man beslutade vidare att bruka kläder i den form, som på ön var allmän.

Någon anteckning om inhyses eller om personer boende på Hunninge grund synes ej ha förekommit i mantalslängderna före 1807, då en Thomas Hallegård med hustru Anna skrivas där. Båda är befriade från mantalspenningar, de sägas båda vara förlamade och bräckliga. Mannen avled före 1810, men änkan bodde kvar som inhyses till sin död år 1824. Hon hade då i många år varit allmosehjon. Ovannämnde sergeanten Olof Cedergren och hans hustru Anna bodde som nämnts på grunden från 1819. Redan tidigare hade en sjöman - senare kalkugnskarl - Jonas Kellström med hustru Brita och en "Dykerie tunnbindare" Jacob Haborg troligen änkeman med fyra barn varav två minderåriga Jämte pigan Greta samt en "vollentair" Pehr Klint, 21 år, blivit bosatta där. Efter hand blev andra och flera familjer boende på Hunninge grund. Det var stattorpare och kalkugnskarlar hos Donner och andra personer, som så småningom blev ägare av jord och bygd på Hunninge.

Ovanligt många dödsfall inträffade i familjerna vid Hunninge under 1800-talets första årtionde. Först dog Anders Pehrssons änka Catharina (Catrina) år 1800, 68 år, så husbonden Marcus Marcusson år 1803 "i en hetsig feber" endast 54 år gammal, samma år hans yngsta dotter Sara Brita, född 1800. År 1804 avled Pehr Marcussons svärmoder, gamla änkan Christina (Stina), 76 år - och sedan strax före jul samma år hans ende unge son Elias genom olyckshändelse, han blev till döds krossad af et öfver honom kullfallande Ved Lass - 25 år gammal. Han efterlämnade en ung änka, Maria Larsdotter från Västerby i Sanda och två små barn. Änkan Maria gifter snart om sig med Marcus Nilsson från Åsarve i Hemse.

Hennes son Pehr, vid sin omkomne faders död blott ett år gammal, övertog gården efter fosterfadern år 1832. År 1806 dog Marcus Anderssons hustru Brita från Alva "i hetsig feber" samt husbonden och kyrkvärden Jonas Jacobsson "i kallbrand", 60 är gammal. När Marcus Andersson år 1810 vid 61 års ålder gick till sina fäder, fanns av sekelskiftets husbönder vid Hunninge endast Pehr Marcusson kvar i livet. De andra parterna hade alla fått nya husbönder.

Jacob Heidenskog och hans två barn de äldsta av hans fyra barn med Anna Marcusdotter hade troligen avlidit under något av åren före det att änkan gifte om sig med Jacob Rasmusson, född 1768 i Hejde. Hela familjen flyttade 1815 till Västergarn vid handelshuset Donners förvärv av gården.

A:l

När Marcus Olofsson i december 1774 fyllt 63 år överlämnade han sina 3/16 mantal till sonen Marcus.

1776-1803

Marcus Marcusson var född år 1749. enligt mantalslängderna var Marcus den tredje sonen i ordningen av fem barn. Han blev år 1770 gift med Brita, om vilken endast säges, att hon var född i Klinte år 1749, Barn: Marcus född 1772, Greta Stina född 1775, utflyttad till Fröjel 1796, Anna född 1779 vid giftemål med husbonden Olof Thomasson Västerväte, utflyttad till Väte 1801, Brita Catharina född 1/12 1782, gift 20/10 1808 med husbonden Pehr Carlsson L:a Snögrinda och Johan född 1791.

Marcus Marcusson avled år 1803 hans hustru först 1826.

1804-1817

Marcus Marcusson äldste sonen till föregående, var född 1/9 1772. 1798 blev han hemgift med Brita Larsdotter f. 1770 vid Hakuse i Sanda. I deras äktenskap föddes sonen Marcus 1798 och dottern Sara Brita 1800. Sara Brita dog redan 1803, samma år som farfadern. Husbonden Marcus Marcusson avled år 1817 45 är gammal.

1818-1819

I två år står änkan Brita Larsdotter för gården för att fr.o.m. 1820 överlämna husbondeskapet till sin 21-årige son Marcus.

1820-1832

Marcus Marcusson född den 7 augusti 1798, var den fjärde i rakt uppåtstigande led med namnet Marcus, som blev husbonde på denna part. Den 18 okt. 1821 ingick han äktenskap med husbondedottern Beata Jacobsdotter från Bosarve i Hablingbo. Hon var född 13/9 1804. Redan 13/10 1832 avled hennes man, och den unga änkan stod ensam med fyra barn. Till 1826 hade familjen bestått av sju personer, man, hustru, en dräng, två gamla och två barn. De båda gamla var husbonden Marcus mor och farmor, resp. 56 och 77 år, barnen var Jacob Johannes, 4 år och Brita Stina 1 år. Men på hösten samma år (1826) dog de båda gamla änkorna samtidigt. 1832, när Beata Jacobsdotter själv blev änka, hade två barn till dessförinnan blivit födda, Maria Josefin 1828 och Marcus Oskar 1832, Marcus Oskar dog 3 veckor efter faderns bortgång, endast 3 1/2 månad gammal. Ej långt efter de båda ovan nämnda änkornas död 1826, som inträffade den 29 okt. och 11 nov. blev det sorg även på grannparten B:2. Den 4 december avled där Anna Eliedotter, den 71-åriga änkan efter den förre husbonden på samma part Pehr Marcusson.

1853-1837

Åter blev en änka gårdens husbonde. Den 28-åriga Beata Jacobsdotter skötte jordbruket med hjälp av drängen Mårten i drygt ett år, innan hon 4/2 1834 ingick nytt äktenskap med sergeanten Paul Nilsson Klingberg, född 31/3 1803. I detta äktenskap föddes dottern Anna Margaretha Johanna 26/11 1834 och 1836 ännu ett flickebarn. Beata Jacobsdotter avled redan 13 aug. 1837 och Klingberg flyttade till Hejde, där han blev omgift 1840. Marcus Marcusons och Beata Jacobsdotters omyndiga barn togs om hand av släkten i Hablingbo, där Jacob Johan Bosarve, sannolikt den avlidna Beatas fader, blev deras förmyndare.

1838-1846

Marcus Marcussons omyndiga barn, företrädda av förmyndaren skrivas nu på gården. Förmyndaren brukade gården. Han hade där pigan Brita Johanna Hesselby, född i Rone 1818 och 1842 inflyttad från tjänst hos Pehr Eliasson, ägare till granngården B:2 vid Hunninge. Drängen Mårten med hustru skötte fortfarande jorden några år. För år 1846 står de omyndiga barnen och Jacob Johansson, Bosarve, skrivna för vardera 3/32 mantal. Varken barnen eller Johansson bor här. Jorden brukas av drängen Karlqvist sedan flera år.

1947-1880

Från Hablingbo inflyttade Lars Herman Siggelin, som genom giftemål 13/11 1847 med Brita Stina Marcusdotter blev husbonde på hela de 3/16 mantalen. Siggelin var född i Klinte 2/6 1821 och hustrun var som dotter till Marcus Marcusson och Beata Jacobsdotter en utav deras arvingar. Deras barn: Jacob Herman född 25/12 1848, Stina Maria född 14/7 1851, Johanna Josefina Carolina född 30/8 1854, Carl Oskar född 2/12 1858 och Anna Jacobina Wilhilmina född 14/5 1861. Jacob Herman blev 1873 i oktober ingift till Rannarve med husbondedotter Catharina Sofia Bengtsson. Han reste till Amerika 1884. När han kom tillbaka därifrån, bosatte han sig på Sicklings grund. Hustrun avled 1920. Carl Oskar tog 1879 tjänst hos handlande Smitterberg, och Stina Maria fick anställning hos färgare Carl Conrad Wallin.

Husbonden och kyrkvärden Lars Herman Siggelin avled den 8/5 1882, hans efterlämnande änka Brita Stina Marcusdotter 1890.

Hans Emich (Emrik) Hansson född i Öja 15/6 1851, blev 1878 den 10 oktober ingift till Hunninge med Johanna Josefina Carolina Siggelin, född den 30/8 1854.

1861-1911

Hans Emich Hansson blev nu husbonde nå Hunninge 3/16 mantal.

Barn: Maria Christina Carolina född den 3 Juli 1878 och Edvard Oskar född den 13 augusti 1883. Till familjen hörde därjämte svärfadern och svärmodern samt svägerskan Anna Jacobina Wilhelmina. (Svägerskan flyttade till Stockholm 1887). Hans Emich Hansson avled 1924 hans änka Johanna Josefina Carolina 1930.

1912-1953 Edvard Oskar Hansson, född d. 13/8 1883, övertog 1912 sin faders 3/16 mantal Hunninge. Han blev 1912 gift med Rosa Josefina Mellin (Melin) från Silte, född d. 10/4 1889. Tillsammans med sin gårdsman Alfred Jacobsson ägde Edvard Hansson från 1926 också 5/256 Mantal Hunninge, reg. n:r 1/6 senast tillhörig Johan Christiansson L:a Snögrinda. Edvard Hansson avled 1962 hans hustru Rosa redan 1953.

A:2

Som tidigare nämnts blev Marcus Olofssons halvsyster Anna Olofsdotter omkring 1742 gift med Jacob Jonsson, varvid Marcus Olofssons hemmansdel delades mellan honom och Jacob Jonsson.

Jacob Jonsson, född 1718, ingift omkring 1742 med Anna Olofsdotter född 1720, dotter till husbonden Olof Olofsson och hans hustru i andra giftet Kierstin Jacobsdotter. Barn: Jonas född 1745, Olof född 1753, Jacob född 1761. Christina född 1749 och Agneta född 1756. Sonen Jonas blev husbonde efter fadern. Av de övriga barnen blev Jacob 1787 gift till Värdsände med Anna Brita Rasmusdotter, Christina gift 1776 med Christoffer Jacobsson Loggarve, och Agneta likaledes gift till Loggarve med Lars Olofsson 1760. Liksom sin svåger och gårdsman innehade Jacob Jonsson ett kronoarrende om 1/4 mantal Tyrvalds åren 1767-1775Jacob Jonsson avled 25/11 1780 62 år gammal, hans änka Anna Olofsdotter 1798.

1780-1806

Jonas Jacobsson, den föregåendes äldste son, blev vid faderns död gårdens husbonde. År 1775 blev han hemgift med Catharina Jacobsdotter, född i Klinte 1753. Barn: Jacob född 1777, Anna född 1780, gift 1799 med Olof Olofssor Loggarve, och Jonas född 1792. Jonas antog namnet Klint och blev sergeant och fältväbel. Redan 1817 var han bosatt vid Tyrvalds, där han arrenderade 1/4 mant (Ägare var kaptenen Adam Axel von Schildt) Klint blev senare ägare av 3/4,mantpav Tyrvalds. Han var från bosättningen vid Tyrvalds gift med Greta Cajsa Åkerbäck. Efter hennes död blev han 1842 omgift med Brita Elisabetli Hamrell. Han avled 1848.

Jonas Jacobsson var kyrkvärd. I början av 1800-talet byggde han ny manbyggnad av sten på sin gård och beviljades därför efter ansökan 20 års frihet från personskatter. Jonas Jacobsson avled den 10 december 1806 61 år gammal. Dödsorsaken var kallbrand. Änkan Catharina bosatte sig hos sonen Jonas vid Tyrvalds och dog där år 1833.

1807-1822

Långvarig sjukdom och ålderdom förmådde Jonas Jacobsson att i livstiden med sin hustrus samtycke upprätta bouppteckning. Han avled endast två veckor efter denna förrättning. Äldste sonen, Jacob Jonsson kom nu med sin hustru Gertrud Båtelsdotter "Be Sitta" fastigheten, från vilken syskonen skulle lösas ut.

Jacob Jonsson var född den 25/7 1777 och 1804 18/10 hemmagift med Gertrud Båtelsdotter från Svarvare, född den 26 oktober 1786, dotter till husbonden Båtel Persson Svarvare, och hans hustru i andra giftet Brita från Ejmunds i Gerum. Äktenskapet var barnlöst. Även Jacob Jonsson var kyrkvärd. Som sådan har han jämte de andra kyrkvärdarna och kyrkoherden Gustaf Reinicke fått sitt namn inskuret i den kyrkspira, som uppsattes den 18 augusti 1812 och som ersattes av en ny spira vid kyrkoreperationen 1958, då hela tornet byggdes nytt. Jacob Jonsson avled den 26/10 1822, endast 45 år gammal.

1823-1824

Änkan Gertrud Båtelsdotter stod skriven för gården som husbonde i två år. Hon hade drängen Mårten och pigorna Lisa och Anna anställda hos sig. Den 14 oktober 1824 gifte hon sig med husbondesonen Gustav Hansson från Hejde.

1825-1849

Gustaf Philip Hansson, född vid Väntinge i Hejde den 2/10 1800, kom genom sitt giftemål med Gertrud Båtelsdotter att bli ägare av 3/16 mantal Hunninge. (Från år 1825 var han ägare också av 1/4 mantal Tyrvalds (1826-1829 3/6 mantal). 1831 överlät han möjligen i arrende, 1/4 mantal) Tyrvalds till sin broder Hans Lars Hansson och 1836 den kvarvarande åttondelen i äganderätt till Nils Hansson, Tippsarve i Hejde. Också Gustaf Philip Hansson var kyrkvärd. Hans namn står tillsammans med de övriga kyrkvärdars jämte kyrkoherde Otto Mobergers namn och årtalet 1836 inristat på ljuskronan i västra delen av Klinte kyrka. Aven Gustaf Hanssons och Gertrud Bartelsdotters äktenskap var barnlöst. Hustrun Gertrud avled 9/12 1847 hennes efterlämnande make den 6/5 1849.

Vid Hunninge fanns enligt mantalslängderna från 1821 en "husbehovsqwarn" i vilken de fyra parterna hade var sin fjärdelott. Efter 1931 nämnes ingenting om kvarnen. Gustaf Hansson ägde dessutom 1830-1831 1/8 del i en kvarn i Hejde samt flera år på 1830-talet en åttondel uti en såg vid Tyrvalds. (Redan 1655 fanns både väderkvarn och vattensåg vid Tyrvalds ("såghqvarn i daantzåå").

Redan tidigare har några personer omnämnts vara inhyses eller boende på Hunninge grund. Under närmast här ovan omskrivna tidsperiod (1820-1250 ha många av dessa avlidit eller flyttat, men andra har tillkommit. År 1830 t.ex. är tre inhyses antecknade i längderna och fyra familjer om tillsammans 13 personer boende på grunden, därav två familjer i egna hus på arrenderad jord om 1/4 till 1/2 tunnland. Bosättningen ungefär lika stor både före och närmast efter 1830.

Från 1821 namnges fyra torpare, som var bosatta på Hunninge, nämligen Erik Hjort, Hans Fredriksson, Olof Tullpan och Lars Adamsson. Tullpan dog 1822 och Adamsson, som ej hade familj flyttade, men i stället kom Anders Dahlberg med hustru och son. Eric Hjort och Olof Tullpan hade tidigare varit mantalsförda på Klintebys som torpare hos "Handelshuset Donner". När detta 1815 övertog Jacob Rasmussons 3/16 mantal Hunninge, blev Hjort och Tullpan satta att sköta jorden och så småningom också mantalsskrivna där. Bland andra bosatta på grunden märkes en kronolänsman Per Bökelund med hustru och två barn samt arbetarna J.N. Höglund och Gustaf Jansson, kalkugnskarlarna Olof Westberg och G. Södergren samt drängen Carlqvist, alla med familjer.

Husbonden på B:2 Per Eliasson, med hustru Cecilia Charlotta Olofsdotter från Väte och minderårige sonen Jacob, synes ha blivit dräng hos efterträdaren på hans gård. Dessa var Johan Christopher Lundeberg 1843, Nils Ståhlberg 1844 och dennes arvingar 1846. Gården inköptes sistnämda år av Jacob Jacobsson Svarvare. Eliaesons bodde kvar ännu 1869 och hade från 1844 ett tunnland jord.

1849-1867

Hans Lars Hansson Hejdenberg blev på grund av testamente av den 30/3 1847 mellan brodern Gustaf Philip och dennes hustru Gertrud sin broders efterträdare som ägare av gården. Han var född vid Väntinge i Hejde den 21/3 1804 och blev den 4/11 1830 gift med Anna Margaretha Olofsdotter, född den 25 juli 1811 i Klinte. Barn: Anna Christina Josephina född 28/10 1331, Jacob Gustaf Herman, född 12/2 1834 och Johan Philip Ferdinand född 2/2 1837. Dottern utflyttade till Tingstäde 12/8 1867.

Åren 1831-1849 var Hans Lars Hejdenberg med familj bosatt vid Tyrvalds, där han (troligen i arrende) brukade det 1/4 hemman, som sedan 1818 först ägts av hunningehusbönderna Jacob Jonsson och Hans Lars broder Gustaf Philip.

Nu kom även denna hemmansdel genom testamente i hans ägo. Familjen flyttade till Hunninge. Det var Hans Lars som antog släktnamnet Hejdenberg, vilket namn antecknades i husförhörslängden 1836 men först långt senare börjat brukas i mantalslängderna. Hans Lars Hejdenberg avled 1867, änkan Anna Margaretha den 23/11 1880.

1868-1905

De båda gårdsdelarna övertogs vid faderns död av äldste sonen Jacob Gustaf Herman Hejdenberg (han skrev själv Hedenberg) född 12/2 1834 gift 22/10 1863 med Anna Charlotta Rundlund född i Garde 6/3 1844. Son: Jacob Johan Alfred född 1972 1665.

Förutom modern, änkan Anna Margaretha, hade Hejdenberg hos sig sin broder Johan

(Janne) Philip Ferdinand till dennes död 1897. Om brodern anmärkes i husförhörsboken 1879-1888, att han förlorat det ena ögat. Hejdenberg själv var redare för skonerten "Lovisa" om 44,37 ton. Vem som förde skutan anges inte förrän 1898, då mantalslängden antecknar C. Bengtsson som kapten. Hejdenberg var avdelningschef för 2:dra avdelningen av Klinte kompani av Gotlands nationalbeväring. Han var en synnerligen intresserad odalman, vilket synes därav, att han förde ännu bevarade noggranna anteckningar om sådd och skörd, inköp och försäljning m.m. Hejdenberg avled d. 4/3 1904, hans hustru 25/9 1901.

1906-1934

Jacob Johan Alfred Jacobsson, född d. 19/2 1865, gift d. 23 okt. 1892 med Selina Maria Kristina Niklasson från Linde född d. 2 jan. 1865 (i Lojsta), efterträdde 1906 sin fader som husbonde å 3/16 mtl. Hunninge. (Han ägde efter sin fader från år 1903 även 1/4 mtl. Tyrvalds, reg.N:r 1/7. Tillsammans med sin gårdsman Edvard Hansson ägde han från 1926 också 5/256 mtl. Hunninge, reg.n:r 1/6 senast tillhörigt Johan Christiansson L:a Snögrinda). Alfred Jacobsson var nämdeman vid Gotl. Södra häradsrätt. Dotter: Hilda Maria f. 30/6 1896. Alfred Jacobsson avled 1934 hans hustru Selina 1945.

1935-1966

Genom giftemål 1922 med Hilda Maria Jacobsson blev Frans Gidion Matteus Björqvist från Valle näste ägare till Hunninge 1/3. Han var född d. 19/9 1896 som son av hemmansägaren Frans Oskar Björqvist Valle i Klinte och h.h. Maria Mathilda Augusta f. Nilsson. Hilda Maria Björqvist avled d. 22/9 1958.