Övre Finngränd med Finntrappan har ärevördig ålder. Trappan kallades under 1700-talet för "Tjuvtrappan". Gränden var en via dolorosa för brottslingar, som dömdes nere i staden och fick vandra upp till Kåken, på den plats som sedan blev Klinttorget, för att straffas. "Myllers backe" hette gränden år 1750, men i början av 1800-talet kallade prosten Alfvegren backen för "Klifver eller Finnebacken". Ett "kliv" - på rikssvenska "klev", är ju ett oplanerat brant gångstråk, som här kompletterats med en trappa i den brantaste delen upp mot Trappgatan.
Stadsfullmäktige beslöt år 1867 om stensättning av Övre Finngränd och omläggning av trapporna. Också 1910 blev det pengar till en trappa, då väl den gamla vittra sönder. Kalkstenstrappor brukar inte bli så långvariga. Tre år tidigare hade P.J. Gerdén motionerat i stadsfullmäktige om Finnbackens förseende med stentrappor. Det gällde backen ned mot Ryska gränd. För att få trafikprofilen rak föreslog han inköp av ett hus som låg i vägen. Motionen avslogs trots stark argumentering av motionären. Han återkom senare under året försedd med namnunderskrifter av flera som ville ha trappor. Det blev diskussion, där de flesta var för avslag. Motiveringen var att trappan av pietetsskäl borde få vara orörd. De som ville gå i trappor kunde använda Kyrktrappan. Någon föreslog att kullerstenarna skulle ersättas av tjärmakadam. Detta avslogs, då "den otrefliga färgen komme att bilda en skarp kontrast till den omordade pieteten". Det blev avslag på nytt.
Fastigheten Finngränd 7 ligger numera
i kvarteret S:ta Maria, tomtnummer 29. Tidigare fastighetsbeteckning var
Klinterotens IV:e kvarter, nummer 49. Huset är känt sedan mitten
av 1700-talet.
Maria |
Ellen |
Maria och Ellen var hyresgäster under större delen av sin tid i Visby. Tyvärr har det inte gått att få fram, vid vilken tid de flyttade till Finngränd 7. År 1895 var adressen Västra Kyrkogatan 1 och år 1907 bodde de ju i Finngränd 7.